ettfriareliv

Det är så lätt att trycka på den där auto knappen och bara köra på, bara köra på tills det blir motorstopp. För det är ungefär så det fungerar. Men varför i hela friden tankar vi inte så att man slipper bli ståendes ensam på vägen.

Att leva i sitt eget fångenskap och att leva efter alla måsten kan verka självklart.

”Men jag måste ju jobba annars kan jag ju inte göra det jag drömmer om?”

”Jag måste resa jorden runt för det är det man gör innan man kan slå sig till ro”

”Jag måste klippa mig och färga håret annars kan jag inte visa mig bland folk”

”Jag måste träna för att inte bli tjock”

”Jag måste ha en utbildning som gör att jag kan tjäna mycket pengar så att jag kan leva mitt liv till fullo”

”Jag måste ha en fin bil”

”Jag måste ha en perfekt familj, det perfekta förhållandet och det perfekta huset”

”Jag måste prestera”

”Jag måste göra bra ifrån mig på jobbet”

”Jag måste vara omtyckt av alla”

”Jag måste följa med på den där middagen”

”Jag måste ha lika fina kläder som de andra på min arbetsplats”

”Jag måste vara glad jämt för annars kanske andra tycker att jag är tråkig”

Under tiden jag skriver de olika exemplen ovan så kan jag inte låta bli att bli frustrerad, varför måste man så himla mycket hela tiden? För om man tar bort alla måsten och faktiskt gör de som står ovan för att just du vill det, för att du blir lycklig av det, då är du rätt ute. Men om man gör det för att vara så himla bra för andra hela tiden och om man glömmer bort sitt lilla jag och sina egna värderingar mitt i det hela, ja då förlorar man sig själv och allt som man står för.

För det första, självklart behöver alla människor arbeta för att klara sig ekonomiskt utifrån hur det ser ut idag, men att man inte kan göra det man drömmer om även om man inte arbetar ihjäl sig? Bullshit. Framgång når man enbart om man gör något som man brinner för, något som gör din egen person lycklig och gör något för din personliga framgång, då kommer också den ekonomiska framgången med den. Tid kanske det tar, men den är dyrbar och slösar man bort den på att göra något man ej trivs med så har man förlorat mycket av sin dyrbara tid.

Dessa skönhetsideal har vi nog de flesta haft, att man måste träna precis lika mycket om inte mer än vad de andra i sin omgivning gör. Jag minns de dagar jag själv gick till gymmet efter jag slutade arbeta kl 16.30, sedan spenderade jag resten av min kväll på gymmet och körde oftast dubbelpass av hårdintensiv träning. Väl hemma lagade jag mat och sen bums i säng, något mer orkade jag inte med, så pågick det ett bra tag. Jag fick ändå aldrig den drömkroppen som jag strävade efter, för med tiden så blev jag blind. Jag blev aldrig nöjd och ville bara ha mer. Och likt förgäves satt man dagarna i ända och kollade på extremt vältränade kroppar och tänkte att, ”sådär, så vill jag också se ut” Då kanske man kunde bli något, kanske skulle jag då bli nöjd med mig själv. Det här med att jämföra sig med andra, det var min vardag och en stor del av mig. Jag vågade inte visa mig inne på gymmet själv för då trodde jag att alla kollade på mig och att alla tyckte att jag var tjock, otränad och undrade vad jag gjorde där. Jag höll mig till mina pass, och tvingade med mina kära vänner som täckmantel eftersom jag var rädd för allas dömande blickar. Såhär i efterhand vet jag ju att det bara var mina egna dömande blickar som det handlade om, sättet som jag såg på mig själv. Men vad spelar det för roll? Jag levde i ett fångenskap, som jag själv hade satt mig i och som jag även var tvungen att själv ta mig ur, med hjälp vid min sida. Och tacksam över det är jag idag, och otroligt stolt över mig själv. Det är en ständig kamp att arbeta med sig själv, men det är så otroligt viktigt att vi gör det. 

Det jag vill komma fram till genom den här lilla texten är att vi behöver ta tag i dessa punkter och hinder som vi har hos oss själva. Vi måste inte alls så himla mycket hela tiden. Försök att leva i nuet och ta reda på vad som är viktigt för just dig för att du ska vara lycklig och tänk bort vad alla andra ska tycka hela tiden. DU är bra som DU är och ingen annan har någon rätt att döma dig för de val du gör för att finna lycka i ditt liv. Den rätten äger du helt själv. 

Var rädda om er! 

//P