ettfriareliv

Den där dumma känslan som smyger sig på en ibland. Dåligt samvete är en sådan känsla till exempel. Har ni någonsin känt dåligt samvete över något ni gjort? 

 

Jag tycker att det här är ett svårt ämne, eller egentligen inte. Det gäller bara att hitta någon form av balans. 

Förut fick jag alltid dåligt samvete, det spelade nästan ingen roll vad jag gjorde. Men det var innan jag satte mig själv i fokus, man kan helt enkelt inte finnas där för allt och alla och inte tillåta sig att bli behandlad hur som helst. Vissa människor växer man ifrån helt enkelt och då är man tvungen att ta olika vägar här i livet, inget konstigt med det. Sedan säger jag inte att man inte ska ha någon medkänsla för andra människor, för det är en helt annan sak. Balans som sagt.

 

För att vårda en relation krävs det två parter, det räcker inte med att en kämpar för att hålla relationen levande. Det handlar helt enkelt om att ge och ta och att fylla på varandra men att även fylla på sig själva. Om du bara ger av dig själv till någon annan och aldrig får någonting tillbaka så är det kanske inte en gynnsam relation för dig? Tillslut finns det inte så mycket kvar att ge om man bara är en som kämpar och ger av hela sig själv för att kunna fylla en annan person med kärlek och på kuppen glömmer man oftast att fylla på sig själv också. Och blir det inte bättre av att prata om det så kanske ni helt enkelt inte är rätt för varandra. Oavsett vilken slags relation det nu är, vänskaps, kärleks eller familjerelation. Ser det ut såhär så kanske det är motparten som behöver fylla sig själv med lite mer för att förstå vad hen går miste om och för att över huvudtaget se vad som finns framför hen. Eller är det kanske du som behöver titta på dig själv? 

 

En gynnsam relation är när det finns en balans mellan att ge och ta och när båda parter är lyckliga och nöjda över relationen, svårare än så är det inte om ni frågar mig. Jag tror att man måste mötas halvvägs och ibland även våga se sina egna brister. Sedan tror jag att det är viktigt att våga lämna en relation som tynger dig och leder dig mot fel håll, våga lita på magkänslan och låt ingen annan styra ratten. 

Känn aldrig skuld över någon annans mående så länge du har utgått från dina egna känslor och varit tydlig med det, ingen kan döma dig för vad du känner. Gör dom det så ligger det hos den personen och inte hos dig, våga stanna kvar i din egen känsla och det du står för och få för guds skull inte dåligt samvete över att du lämnar personen eller över att relationen inte fungerar. Har du gjort vad du har kunnat och trots det vågat ta steget ur relationen för att kunna hjälpa dig själv till att må bättre så ligger inte problemet hos dig. Då är det upp till denne att ta hand om sig själv, det är inte ditt ansvar för du har gjort vad du kan. Våga stå upp för vad Du vill!

 

Och självklart, detta är oftast ingen quick fix. Men det finns som sagt hjälp att få på vägen, var inte rädda för att söka den och ta emot den om du inte är lycklig och känner att du sitter fast. 

 

Önskar att jag kunde förmedla det här till alla i världen, jag önskar att alla kunde få leva i relationer där man kan vara just den man är, vara lycklig och få känna sig som starkast och viktigast i världen, och inte tvärtom. Det finns alldeles för många sådana relationer idag där man aldrig sätter sig själv och sina känslor i fokus utan enbart fokuserar på andra. Men jag kan inte göra mer än att skriva några kloka rader om hur det borde vara, och hur det kan vara. Sedan är det upp till var och en att bestämma vilka relationer man vill ha och vad som är bra för just dig.

 

Nästa gång kan vi rikta in oss mer på skuld och skam inom oss, nu rann det iväg på just "dåligt samvete" och relationer. Jag älskar att skriva, vilket ni säkert redan har förstått. Och jag älskar att kunna förmedla budskap utifrån mina egna erfarenheter.