ettfriareliv

Den ständiga frågan.. 

(komiskt och sjukt irriterande att den enormt långa texten jag skrev precis innan försvann av någon anledning, så nu är jag tvungen att skriva om, jag ska försöka få till det även denna gång trots att jag är trött i fingrarna så risk (eller tur) att det inte blir lika långt inlägg=) 

 

Nu har mitt hjärnkontor varit igång ännu en gång, igår när jag duschade så reflekterade jag en hel del över livets gång, över vem jag är och vart jag står idag och insåg att jag är rätt nöjd med min tillvaro. Jäkligt nöjd om jag ska vara helt ärlig, denna gången kommer det från hjärtat och inte för att det ska verka fint utåt, som jag tillbringat alldeles för mycket av min kraft på under tidigare år.

Det är ett tips från mig till er förresten - stanna upp och reflektera ibland över vem du är, vad är du nöjd med i ditt liv? Det är viktigt att fokusera på de bitarna ibland också, det blir tyvärr alldeles för lätt att de problem och motgångar man har tar över det positiva. Ta dig tid en gång om dagen och varva ner och känn efter, gör det på en plats som får dig avslappnad. I duschen, badet, sängen, promenad, joggingtur kanske? Vad vet jag. Min lugna stund när jag kan varva ner och slappna av är antingen i duschen med kokhett rinnande vatten och bara låta alla oro och stress skölja av mig, eller att vara i stallet och sitta i boxen hos min fyrbenta vän en stund. Det är för mig avkopplande.

Försök hitta era stunder, det är viktigt att varva ner ibland och reflektera lite. 

 

Det som konstaterades efter en stunds reflekterande var, hur nöjd jag är. Och hur lycklig jag faktiskt är över det jag har och det jag åstadkommit under åren som tagit mig dit jag är idag. Det jag är mindre nöjd med är hur mycket energi jag lagt på vad andra ska tycka och tänka och hur jag ska se ut utåt. Idag, några år klokare så önskar jag att jag tidigare år kunde förstå hur fantastisk jag var och njuta av det där och då, jag ångrar ingenting jag gjort men däremot önskar jag att jag hade tänkt annorlunda. För, man ser alldeles för mycket av det i dagens samhälle, det är svårt att få vara nöjd. Man ska hela tiden vara en spännande och presterande person för att verka intressant, eller? 

Nej, det måste man inte. 

Vill du utbilda dig, gör det. Vill du bo på gatan, varsågod. Vill du få en stor titel, go for it! Vill du tjäna mycket pengar, let´s do it. Vill du resa jorden runt, gör det då. Osv osv.. Vi har ju faktiskt den förmånen att vi kan forma vårt liv precis som vi själva vill. 

För några år tillbaka sedan var jag den personen som ville göra allt, men när jag tänker efter så ville jag det aldrig för min egen skull. Jag gjorde det där och då för att passa in i idealen, för att vara en tuff och modig ungdom som klarade allt. Självklart är jag otroligt stolt över allt jag gjort, över att flytta till en helt ny stad utan att känna någon 50 mil hemifrån, spontanflytt utomlands utan någon som helst eftertanke och en massa andra äventyr som jag äventyrat. Men, saken är den att jag aldrig riktigt kunde njuta fullt ut där och då, jag önskar bara att jag hade tänkt annorlunda och levt i nuet och stannat upp ibland och verkligen tänkt efter, gör jag det här för min egen skull? Man möts av det dagligen, ambitionen att vilja bli något mer, sträva efter att bli något stort, något långt där ovan molnen. Men man glömmer bort att stanna och se på det man faktiskt har här och nu. Och att ställa sig frågan, vad vill jag egentligen?

 

Och det var det jag gjorde häromdagen, och jag vågar säga idag att jag är så jäkla nöjd. 

För jag strävar inte efter något stort på pappret längre, det är inte viktigt längre helt enkelt. Mitt liv är så berikat på andra sätt idag, jag har allt jag någonsin har vågat drömma om. 

Jag får dela mitt liv med min fantastiska sambo som jag älskar över allt annat. Vi har vår alldeles egna lilla hästgård som vi håller på att bygga upp till vårt eget och vi har framtidsplaner tillsammans. Jag har en alldeles egen unghäst som jag kan forma och göra vad jag vill med. Vi har vår kära Molly och hennes tre bebisar som förgyller våra dagar med mer kärlek. Jag har världens finaste vänner och jag har min familj där hemma i Mora som jag vet finns där när jag kommer hem. Jag har ett arbete som gör att jag faktiskt kan leva det liv jag gör och jag har en utbildning i kognitiv coachning som har gett mig otroligt starka insikter och en stor kunskapsbank som jag har en liten vision om att kunna förmedla och använda mig av genom att hjälpa andra att hjälpa sig själva i framtiden. För just nu är jag nöjd och harmonisk med hur det faktiskt ser ut. Jag är tacksam, tacksam över så otroligt mycket. Över allt jag beskrivit ovan. Över att jag har förmånen att få vara frisk och att jag har möjlighet att tjäna mina egna pengar och göra det jag brinner för. 

 

Det är så olika det där, hur man väljer att se på sitt liv och vad man faktiskt värdesätter. 

Visst, jag kanske hade önskat att jag kommit in på den utbildningen som jag ville egentligen, men nu är det som det är. Kanske, kan det vara möjligt i framtiden eller kanske ändrar sig livets gång och det inte blir så. Det är ingenting att ödsla min energi på idag när jag faktiskt är nöjd över hur det är idag. Det är det, det gäller att se bortom alla svårigheter och hitta fungerande lösningar som du faktiskt mår bra av, när det inte blir som man tänkt sig. Men en dröm som jag fortfarande har kvar är givetvis att få använda mina erfarenheter och min kunskapsbank för att kunna förmedla till andra människor som sitter fast mer eller mindre i liknande trauman som jag har med mig för att kunna ta sig ut på andra sidan till ett friare liv. Om och hur den vägen blir, det visar sig. Det tar vi då helt enkelt. 

 

Imorgon ska jag till läkaren, jag ska göra en undersökning som antingen kommer att skaka om mitt liv eller så får jag fortsätta vara lika nöjd och tacksam. Den som lever får se ♦

 

Var rädda om varandra och lev i nuet!