ettfriareliv

Jag vet inte vart jag ska börja. Tårarna bränner innanför ögonlocken, mardrömmar hela nätterna och gråten i halsgropen varje gång jag vaknar i hopp om att allt fortfarande är en mardröm. Jag önskar att jag kunde säga att det är det, men det är det inte. Det är betydligt mycket värre än så. Resan till veterinären i fredags blev värre än väntat. Under resan ner lyckades Flow sparka sönder transporten i ren panik. Aldrig har jag varit så rädd i hela mitt liv. Försökte ringa djurambulans för att få någon hjälp till att lugna ner honom men det gick inte att få tag på någon så tidigt på morgonen, till slut testade vi att Lina fick stå med honom bak i transporten de sista två milen och försöka lugna ner honom samtidigt som jag körde med varningsblinkers och så sakta jag kunde för att underlätta för honom att kunna hålla balansen och hålla lugnet. Fram kom vi, med en transport med söndersparkad bom och ramp och en häst i panik men med (som tur var) endast ytliga sår. Jag är helt säker på att om vi inte hade stannat där vi stannat och han hade fått till en till spark så hade han flugit ur i farten. Jag vet inte om jag någonsin kommer att våga köra transport igen. Och jag vet inte vad jag hade gjort om inte Lina vart med mig, jag är så glad att jag har världens finaste vän som var med mig denna dag, vad vore jag utan dig. ♥

 

Veterinärbesöket fick inte den utgång jag trott, egentligen vet jag inte vad jag förväntat mig men verkligen inte det värsta tänkbara, att förlora min häst. Där och då. Det blev för mycket. I skrivandets stund kan jag inte hålla tårarna tillbaka, varje gång det kommer för nära inpå så brister det. Hur kunde det bli såhär? Min fina älskade häst. Som jag köpte för nu fyra månader sedan som, efter denna dag och undersökningar visar sig ha allvarliga neurologiska fel som anses vara så allvarliga så att de föreligger av djurskyddsskäl att (slakta) hästen omgående. Dessa ord och rader svider djupt i mig. Jag har fortfarande inte förstått det. Allt blir så tydligt, varför han varit som han varit. Och hur mycket han har kämpat och trots detta litat på mig, lagt sitt förtroende i mina händer och försökt vara mig till lags, trots att han inte kunnat. Det visar sig på röntgen att halskotepelarna ligger för tätt och nerver hamnar i kläm, därav hans allvarliga neurologiska problem som inte gör att han kan hålla balans och därav heller ej kunna skritta korrekt eller paniken i hans övergångar. Samt den hemska transportresan när han tillslut ej orkar fokusera och ej klarar att hålla balansen. Vi fick en fin tid tillsammans, trots allt. Vi kämpade och gjorde allt vi kunde för att det skulle bli så bra som möjligt. På många sätt blev du tryggare i hanteringen och du lät mig närma dig i ansiktet och att få hålla om dig samtidigt. Vilket var en omöjlighet när du kom till mig. Jag vet inte vad du vart med om tidigare eller om du blivit förstådd för dina skador och obehag. Men jag är glad att jag såg dig för den du var och insåg tidigt att något inte stämde. För här står vi nu, i det värsta tänkbara scenariot som hästägare. Att förlora sin bästa vän. Jag hade aldrig trott att detta skulle få denna utgång när jag för fyra månader köpte dig som min blivande tävlingsstjärna och bästa vän, helt frisk och skadefri enligt dina papper. Man kan bli förbannad och man kan bli fruktansvärt ledsen, jag är såklart en kombination av båda just nu. Framförallt när djuren far illa, det tål jag inte sedan är jag fruktansvärt ledsen över att förlora min bästa vän. Jag får försöka ta med mig att jag gjorde allt i min makt, för att förstå och för att ge honom den bästa tiden och avslutet hos mig. För jag har verkligen gjort allt jag kan, men det var inte tillräckligt. 

 

Iallafall fick jag lämna min älskade vän där över helgen och nu väntar jag på dödsdomen innan jag kan åka ner och ta farväl på riktigt. Det är ett helvete alltihop, jag förstår inte ens att man ska behöva gå igenom detta. Att tillägga att försäkringsbolaget inte står för någonting. Min enda chans att få min (och Flows) rätt igenom nu är att stämma de jag köpte honom av. Jag köpte min fina häst för 4 månader sen helt ovetandes om att han hade stora problem sedan tidig ålder som han dessutom lider av, som gör honom farlig både för mig och för sig själv. Sedan är det jag som ska behöva förlora både häst och alla pengar, plus ett brustet hjärta och trasig transport på köpet och att jag dessutom ska behöva kämpa igenom denna sorg för att få min rätt igenom. Jag ber till gudarna att det finns någon rättvisa i denna värld och att den visar sig nu ♥

 

Någon måste stoppa denna hemska hästhandel, jag trodde inte ens att detta var möjligt. Snälla vakna! Och tänk på våra älskade oskyldiga djur. Gör mig illa och ta mina pengar, men att ge er på oskyldiga djur som inte kan försvara sig, fyfan. Jag finner inga ord längre, detta samhälle och denna värld gör mig illamående.