Hitta förändringarna
Hej!
Satt och funderade lite på föreläsningen i måndags med Kjell Enhager, och tänkte ännu mer på hur mycket jag faktiskt fått med mig från utbildningen jag blev examinerad för förra våren. Diplomerad kognitiv coach.
Jag längtar så tills jag får arbeta med människor och dra nytta av mina erfarenheter och kunskapsbanken jag har bakom mig, jag vet att det ligger några år framåt i tiden eftersom jag behöver iallafall en utbildning till innan jag har erfarenhet nog att förvalta min kunskap till att faktiskt göra det jag vill. Även om jag redan nu skulle kunna börja ta coachsamtal så är det så mycket mer jag vill kunna göra.
En sak som jag verkligen blev påmind om och tog med mig från föreläsningen och som jag (faktiskt) insåg att jag fått med mig i mina mönster jag brutit sedan utbildningen, är att jag blivit otroligt duktig på att göra något åt problem och motgångar som uppstår, jag väljer att se möjligheter i det på något sätt på ett helt annat sätt än jag gjort förut.
Självklart tror jag att det är viktigt att få sörja och bearbeta smällar och trauman man går igenom, för lägger man det på hög och inte bearbetar det så samlar du på dig det i ryggsäcken i vilket fall, och någon gång i framtiden kommer det att bubbla upp. Vi måste bearbeta det som är jobbigt, som påverkar oss och som gör ont. Så är det bara, enligt min erfarenhet iallfall.
Att bryta ihop och komma igen, absolut. MEN du måste titta på det jobbiga också och känna på det, våga prata om det och ta dig tid att tänka efter och känna efter.
Det har jag gjort, jag har gråtit och jag har haft svårt att hitta motivationen till att över huvudtaget vilja ta tag i dagen, ta mig till jobbet och göra ett bra jobb samt att hitta motivation till något annat än soffan när jag kommit hem från jobbet, gråtit, och haft ångest och fått ont i magen över situationen, när jag tänker på min fina häst som förlorat sitt liv, pengar som är förlorade, en gård utan häst, drömmar som gått i kras, tyckt att allt varit så j*vla orättvist och tyckt synd om mig själv så det räcker för många år framåt, pratat som en ångvält om det med vänner och bekanta så de troligtvis blivit trött på mig, allt det bara för att få ur mig, alla tankar och frustration. Och jag har faktiskt tillåtit mig att känna, känna det där onda. Inte blundat för det och bara kört på.
Detta har varit mitt sätt att hantera det som hänt, våga hitta ert sätt. Så blir det lättare att ta hand om nästa smäll som kommer.
Men, det som är viktigt är ju att inte fastna i detta ältande som jag skrev i ett tidigare inlägg. För det är ok och enligt mig ett måste att sörja ett tag och låta det ta den tid man behöver för att sedan kunna gå vidare med något lättare men betydligt starkare steg, och gå mot en förändring, hitta nya möjligheter!
Det var här jag insåg, att jag verkligen dragit nytta av så himla mycket genom min utbildning som kognitiv coach via Lifecap, jag hittade mig själv och lärde mig så otroligt mycket om mig själv och vad jag behöver.
Min lösning på det som hänt oss var att skaffa en liten shetlandsponny, för att fortfarande kunna göra det jag älskar. Fast dock i ett annat område mot vad jag tidigare är van vid. Men jag valde att se en möjlighet och jag gjorde det möjligt.
Vissa faktorer kan man inte påverka, som i det här fallet - pengar. Det kostar något otroligt mycket att hålla på med hästar. Och beroende på vad man vill ha för häst så kostar det flera 100.000 tals kr.
Och i vårt fall när man har förlorat det så får man ta ställning till, vad är möjligt i detta läget? Jo, lilla Heavenly.
Såklart jag önskar att jag kunde få hålla på med det jag älskar, träna och tävla i hoppning. Men, nu är inte det min möjlighet. Utan Heavenly är min möjlighet just nu, och det ska bli såå spännande och jag ser så fram emot vad vi kan åstadkomma tillsammans.
Sedan har jag lagt mycket av tidigare år att passa in och att vara omtyckt av alla vilket också har påverkat många beslut jag tagit, helt plötsligt är det inte viktigt längre. Jag är alltså mycket säkrare i vem jag är och inte beroende av vad andra tycker. Kanske har det med att göra att man växer upp, eller så är det för att jag jobbat med mig själv - jag föredrar en kombination av dem.
Men det är så häftigt, hur man kan ändra sitt tankemönster om sig själv och om man istället väljer att se möjligheter i det negativa som händer i ens liv så får man helt plötsligt ett mer betydelsefullt liv och man har oändliga möjligheter. För så är det faktiskt, det finns så mycket möjligheter i denna värld. Det är bara du själv som är en begränsning för vad du klarar av.
Om du vill ha en förändring, nå - Gör då en förändring. Du måste börja någonstans. Vad det nu än handlar om - HITTA MÖJLIGHETERNA, ta reda på vad du vill göra och hur du ska göra det! Det är ingen som kommer att servera dem på ett silverfat framför dig så våga göra en förändring! ♠
Min andra hälft, världens finaste människa!