ettfriareliv

Godkväll

 

Första gången jag skriver här på kvällstid, men jag fick tid att reflektera lite över allt när jag satt i boxen inne hos Heavenly när hon var borstad och nattad för kvällen, jag kunde inte riktigt slita mig därifrån så jag satt mig ner en stund och bara tittade på henne och tänkte tillbaka på allt som varit senaste tiden och hur allt har blivit. 

Mycket har förändrats så otroligt mycket under kort tid, det är lite svårt att hänga med själv, så det var en välbehövlig stund där i boxen hos min lilla tjej. Och jag insåg ännu en gång att jag verkligen inte skulle vilja byta ut detta mot något annat, inte som jag känner just nu. För en stor del av mitt hjärta tillhör dessa fantastiska djur och de ger en så himla mycket tillbaka. Jag är tacksam över det jag har, över lilla Heavenly och vår fina gård och min kära sambo såklart.

 

Hur som helst, Ibland blir man förvirrad och förstår inte riktigt på sig själv och sina egna tankar. Jag har ju gett upp allt detta en gång förut, då av den anledningen att jag ville testa leva ett "vanligt" liv utan hästar och utan ansvaret, och mycket för att jag då inte skulle ha tid att satsa på det sättet som jag ville, för mig var det då allt eller inget. Jag ville inte ens rida någon annans häst under den tiden för om jag inte skulle satsa så fick det vara. Det tog mig 5 år på egen hand och det krävdes alla dessa flyttar, fester, jobb, tränandet och att testa på allt jag kunde (allt som de flesta 20 åringar vill testa på) för att inse att jag ville tillbaka till sadeln. Vilket sedan resulterade i att vi köpte gården och jag skulle äntligen få ta upp det på de villkoren jag ville igen, köpa mig min fina häst och tävla och göra det jag ville. 

Men, lyckan blev inte långvarig. Vi drog nitlotten och nu sitter vi här, med krossade drömmar, förlorade pengar och vi förlorade en livskamrat på köpet. Och frustrationen bara ökar för varje dag!

 

Antingen så är det någon som tycker att jag helt enkelt inte ska hålla på med detta eller så lyckas just jag bara ha sån otrolig otur med denna piss start. Jag vet att jag sa att jag inte skulle älta mer, och det ska jag inte heller. Jag jobbar på det! Men det är fortfarande något i mig som gör så fruktansvärt ont när jag ser ridfilmer och bilder på tävlingar och sånt som skulle kunna vara lika för mig, jag ville ju också ha det där. Och jag förtjänar det så j*kla mycket och jag har betalt för det 4 dubbla snart, men.. Det som hänt har hänt och jag får bara hoppas på att karma finns. Och att den slår till snart. 

Jag saknar ridningen så in i bomben, varje gång jag ser någon rida så blir jag frustrerad, jag vill också!! Det är så himla mycket jag vill. Det är helt enkelt svårare att hantera denna situation än vad jag kunnat föreställa mig. 

 

Jag antar att det kommer vara så tills vi får ett slut på det, helt enkelt. Jag vill bara att denna rättegång ska vara NU! Jag vill få ett slut på detta helvete och jag vill radera dessa människor ur mitt liv och aldrig mer behöva ha med dem att göra. Men innan det är över så går det tyvärr inte. 

 

Iallafall så blir man minst sagt lätt splittrad i sina känslor när det händer något sånt här, det är en ny upplevelse och det är svårt att inte bli negativ emellanåt i denna speciella värld, hästvärlden. Jag säger ofta att jag är trött på prestigen och på människor som rent av är elaka och gör andra illa på det sättet, och att jag funderar på att skita i allt igen osv. Men jag tänker inte låta andra förstöra för mina drömmar och mina mål. Nu tänker jag lägga all min tid på Heavenly och så tänker jag fortsätta att drömma om min framtida tävlingshäst igen. Jag får scrolla förbi dessa ridfilmer och tävlingsbilder/filmer helt enkelt tills jag kan titta på dem igen utan att tycka att allt är så j*vla orättvist! Jag är givetvis glad över andras lycka, verkligen! ta vara på det ni har.

Och hur många gånger jag än sagt det när jag varit som mest less så nej, jag vill inte ge upp detta. Jag älskar dessa djur och jag älskar vår lilla gård, jag tycker inte om när negativiteten tar över så att man säger saker för stunden som man senare undrar varför man sagt, förmodligen för att det känns lättare för stunden. 

 

Det är piss ibland, och det är tids och energikrävande att driva en gård och allt som hör där till för att det ska vara fungerande! Men det är så mycket värt det i slutändan iallafall. Inte i pengar, för man går inte plus hur man än vrider på det. För det är så mycket oförutsedda utgifter med att driva en gård som man inte kan förutse om man själv inte drivit ett stall/gård. Även fast man har inackorderingar så täcker det oftast inte mer än el och underhåll och det arbetet man gör. 

MEN det är värt det för att kunna ha möjligheten till att tex göra precis som jag gjorde idag, sätta mig i boxen med min fyrbenta vän och bara vara för stunden. Gå ut i stallet precis när jag känner för det och bygga upp mitt stall och rutiner precis hur jag vill ha det. Och skapa en trivsam miljö, utan prestige och utan dålig stämning. Och att stå rakryggad för att man är en ärlig och snäll människa som vill andra väl!

 

Det är så lätt att åka med på vad andra tycker och bli vilsen över vad man själv vill, men tar man bara och reflekterar och tänker efter, varför gör jag det här? vill jag göra det här? hur vill jag göra det här? Så finner man svaret. Om man raderar vad andra tycker och tänker hela tiden. 

 

Om någon vill sponsra mig med en hopphäst nu så skulle jag förmodligen dö av lycka ♠